Med ett brak...
Idag "slog jag i golvet", med ett brak som eka djupt inne i mitt hjärta. Sista tiden så har jag haft så mycket att tänka på att jag liksom fastnat i nån jävla trans och tappat, fotfästet om verkliga livet. Detta faktum uppenbarade sig för mig när jag insåg att jag har försakat det viktigaste i mitt liv, nämligen min familj. Detta får under några som hels omständigheter upprepas, nu ska jag återta kontrollen över mitt liv, min familj. Visst det har skett vissa saker i livet nu som jag inte hadde räknat med, men det är ändå INTE nån ursäkt för mitt sätt att vara eller agera. Har prommenerat runt i cirklar "som en katt kring het gröt", men nu är det färdigt tramsat har verkligen sett fram emot att ge mina älsklingar en underbar resa genom livet. Hur kunde jag svika dom så som jag känner att jag gjort... Tur att jag vaknade upp ur dvalan, ser allting mycket klarare nu, nu vet jag vad som måste göras och det är snabbt. Jag är oerhört tacksam över kalldurschen av verklighet som svepte över mig som en våg, förtrollningen är bruten och jag kan äntligen blicka frammåt mot det underbara liv som väntar där borta runt hörnet. Jag vill verkligen dit runt hörnet till framtiden, för att se vad livet där har att erbjuda OSS tillsammans är vi starka.
FÖRLÅT MIG... TACK FÖR ATT NI FINNS !!!
