En stilla tanke.
Idag har varit en härlig dag, vi har hälsat på hemma hos några bekanta som just flyttat in i ny lägenhet. Den var rymlig och planlösningen var inte alls dum. Sen blev det att knalla hem för en lung kväll, många festar i afton än är det lungt i vårat hus. Vill förstås att det ska förbli så, hoppas innerligt att ingen väcker pojken med en massa oväsen. Under promenade hem så flöt mina tankar iväg en aning, jag liksom gjorde en scan i huvet på hur livet var förr och nu. Många bilder fladrade förbi rätt så mycket blandade kännslor med, men en sak kom jag då fram till. Tiden som man kan kalla "nuet" om den finns, så skulle det "nuet" som jag lever med idag vara det bästa som jag haft någonsin. Det finns en väldigt speciell person som gjort detta möjligt för mig, det är min sambo som jag har lyckan att få leva med. Hon har även berikat mitt liv, genom att uppfylla min högsta önskan att få bli far.
Därför så bestämde jag mig för att beskriva hur jag känner med en liten dikt, har valt att ge den namnet.
"Hos mig."
I mitt hjärtas sal det var mörkt och svalt, sen mötte jag dig nu är där bal.
Tack för att du finns.
På morgonen när jag vaknar är jag sur och tvär, men ändå känner jag mig lycklig för du är där.
Tack för att du finns.
När hoppet tryter och allt känns tungt, så stöttar du mig och allt blir lungt.
Tack för att du finns.
Kvällen kommer det är dags att sova, somna brevid dig är en fröjd vill jag lova.
Tack för att du finns.
